Jag har inte skrivit något i helgen men det var fint väder och jag satt och solade på altanen så mycket som möjligt.

I morgon skall jag åka till MSE och ha vattenträning. Det börjar 09.30 och jag fick resan 07.50 Det är lite väl tidigt. Man får ju ta de tider som de erbjuder men det är inte roligt.

Annars känns benet bra. Såret är läkt och jag blir mer och mer rörlig. 

Det kan bli lite tråkigt att få tiden att gå men resultatet blir nog bra med benet. Mitt knä är fortfarande svullet och kan göra lite ont men det skall ju försvinna sade sjukgymnaten.

 Men det är så mycket man skulle vilja göra nu när våren är på väg. Snart kommer också den första lönen. Skall bli intressant att se vad man får, eller inte, vi får se.

Idag går det ju inte att ta någon promenad ute. Det skall ju snöa hela dagen. Det får bli  lite mer inomhusträning istället och tv tittande.

Testade att sitta och flytta bilen. Det gick ju men man måste ha en kudde för att man sitter lite lågt. Bilen startade direkt trots att den stått oanvänd i över en månad. 

På kvällarna känns benet lite stelt innan man går och lägger sig men det gör inte ont, vilket är en fördel förstås.

Nu får man bara hoppas på att det bli bättre väder, vilket det skall bli i morgon, så att jag kan ta lite längre promenader.

Sedan är jag försiktig och följer de anvisningr som man gett på sjukhuset. Annars kan eller vill man ju snabba på det hela men det kan gå illa som för en  tidigare arbetskamrat som hade för bråttom och fick sin höftled att hoppa ur läge 8 ggr.   

I dag prövade jag att gå med en krycka och det gick hur bra som helst.  Var tvngen att gå fram till mitt äppelträd och mata fåglarna. Det har ju inte gått att komma fram dit tidigare efter min operation. Men jag såg några fåglar som försökte att få tag i den mat som låg på marken och då tänkte jag att jag måste försöka. Det är ju kul att se om det hunnit komma några vårfåglar ännu.

I morgon skall det bli snö så det får bli en TV dag eftersom det är mycket sport där hela förmiddagen.

Man måste förströ sig, få tiden att gå, annars blir det tråkigt.

I natt sov jag jätteskönt och bra. Det går framåt.  Äntligen hade mitt läkarintyg kommit till Försäkringskassan. Hoppas att jag hinner få några pengar den här månaden därifrån. Annars blir det knapert. Jag får pengar från jobbet till den 22 mars.

Det tillkom ju lite utgifter när först "sotaren" kom och sedan den person som skall inspektera att skorsten och den öppna spisen inte läcker. Den personen hade jag inte räknat med beroende på att han skall komma vart annat år men har tidigare kommit närmare sommaren. Det blev 940:- extra denna mån. Sedan skall man ju betala för att man varit inlagd på sjukhuset med 800:-.

 Får se hur det går. Måste nog tillbaka till arbetet så fort det går.

Men eftersom man blir bättre dag för dag så hoppas jag att det går snart nog.

Skall handla lite mat med hjälp av min bror. Det verkar bli fint väder idag. Men det var minus 8 i morse.

Annars är allt bra. Läkningen går framåt och jag tar flera promenader ute på dagarna. Man får sätta upp mål. Nästa är att ta sig genom den smala stigen och fram till det andra området här ute. Dit är det en bit kvar eftersom det är is där.

Men jag har tagit mig ner till brevlådan ett par ggr. Har lite känningar av mitt knä men det kunde vara så sade sjukgymnasten så det är bara att träna på.

Det som händer i Japan överskuggar ju allt som händer nu. Ett sådant land som bara väntat på det stora skalvet har 55 , tror jag de sade, kärnkraftverk.

Det är otroligt egentligen. Hur har man tänkt ??  Det kommer aldrig att hända , eller vad ???  Det blir en tankeställare för hela världen kan jag tänka.

Jag har gått två promenader idag. Nu är det mesta av isen borta så jag kunde gå med skor utan broddar. Jag skall ta den sista sprutan som förhindrar blodpropp, idag. Det är skönt det med, men då måste man hålla igång mer så att man inte blir stillasittande för då ökar risken för blodpropp. Men nu kan jag ju och skall röra mig mer.

Jag glömde tacka min svåger för hans hjälp och besök också igår men han läser ju inte det här så det gjorde nog inte så mycket. Men tacksam är jag.

Jag skriver den här bloggen för att jag ville ha så mycket kunskap om operationen i förväg som möjligt. Det fanns inte så mycket skrivet men några hade gjort det. Jag tänkte då att man kan ju se och jämföra hur olika människor

har upplevt före, under och efter operationen.

Efter detta blir det en solstund på balkongen.      

I går var jag med min syster till Tuna Park och gick omkring ett tag med krykorna. Det går ju fortfarande inte att gå så långt här där jag bor men det blir bättre.

I dag får det bli en lugn dag framför TV:n med stickning m.m

Det är kul och tacksamt för alla som hört av sig till mig.  Sedan är jag ju väldigt tacksam för att mina syskon och min systerdotter Ullis med son har besökt mig, hemma och på sjukhuset.

Mina syskon har ju också hjälpt mig med inhandling, städning, umgänge m.m

Nu känner jag att det bara är på väg åt rätt håll, det har det ju varit hela tiden förresten men nu har jag inte ont och det är värt en hel del. 

Tänk vad bra vi har i Sverige som inte drabbas av sådana händelser som i Japan och på andra ställen på jorden.

Man kan ju inte föreställa sig hur det är att uppleva något sådant här men när man har sett bilderna på TV så  förstår man  lite mer hur fruktansvärt det måste ha varit och är.

Annars har natten varit väldigt bra för mig. Jag har sovit bra men jag måste nog ha på mig stödstrumpor ett tag till för att inte få känning av mitt knä. Fuskade med det igår.

Idag har syrran och jag planerat en tur till Tuna Park för att jag skall få gå lite grand och byta miljö ett tag. Utanför hos mig är det rena isgatan så det går inte att gå ut, i alla fall inte förrän solen har värmt lite grand.  Sedan har jag en glad hund som älskar när grannen kommer så han går gå ut. Hur skall man tacka grannarna för det hjälp jag får och ha fått ? Måste tänka ut något bra.