Jag skrev inget igår men det var så mycket idrott på Tv som jag tittade på.

Har fortfarande ont i knät på natten men lade en kudde  på ett annat sätt under vänsterbenet och då gjorde det inte lika ont. Man får försöka på olika sätt för sova måste man.

Jag skall ju till MSE på onsdag för att ta bort agrafferna och sedan skall jag nog snart kunna ligga på den sidan och sova.  

Jag ringde och fråga om min Maxi, som inte kan skälla. Veterinären trodde nog som jag att han hade skällt så mycket att han fått överansträngda stämband.

Jag skulle försöka se till så att han inte skulle förska skälla och det är ju lättare sagt än gjort med den hunden.

Annars är han ju som vanligt men smalare.

Min arberskamrat opererades ju i K-holm och det är kul att jämföra hur man  gör på de olika sjukhusen.

Nu satt det en katt utanför på tomten och min stackars Maxi skulle försöka skälla på den. Katten satt bara kvar och tittade tyckte väl att hunden hade ett konstigt läte. Det fösrvann dock när jag kom. Jag behövde inte skälla på den. 

I dag är det lördag och det känns faktsikt riktigt bra.Hade inte ont i natt så det gick bra att sova. Har dock lite svårt att ligga på sidan ännu.

Jag tog en promenad på vägen här utanför idag och jag tyckte det var kallt fast det var nollgradigt ute.

Det blir en annan kyla innan solen börjar värma. Det skulle ju bli sol idag men man vet ju inte.

Jag har ju aldrig legat på sjukhus och det blev jag en erfarenhet rikare på, eller flera kanske.

Personalen hade fullt upp. De kom ju  in tidigt på morgonen innan dagpersonalen skulle komma och gav den första medicinen. Sedan började dagpersonalen med att bädda och dela ut frukost. Sedan kom sjukgymnasterna och visade hur man skulle träna. Det var dock väldigt korta besök men de såg ju att man gjorde framsteg varje dag.

Därefter var det lunch. Kaffe vid 14.15- tiden. Mat igen vid 17.00 och sedan kvällsmacka och kaffe eller te vid 19.15- tiden.

Jag var lite avundsjuk på att de hade ett program att följa hela dagarna. Det är annat mot oss. 

Vi kan ju styra vårt jobb ganska mycket, men när de personer man kallat inte kommer då får man lägga om alla planer. Man tar ett nytt ärende men man blir frustrerad för att man räknat med att personerna skall komma och att man skulle ha gjort en del i just det ärendet. När man då inte fått svar på de frågor man haft så blir det stopp. Man får kalla igen och hoppas att personen kommer då istället.

Det kan förstöra en hel förmiddag när personerna som kallats inte kommer.

Ibland blir hela planeringen för dagen förstörd och det är inte kul.

Då önskar jag ibland att man hade fasta rutiner, men det går ju inte i det jobb som jag har.

Det fasta rutinerna som jag har är börja tidigt på morgonen, äta lunch vid 11.00-11.30 och en kafferast sedan tidigt hem till hunden.

Men jobbet och dess innehåll är ju väldigt viktigt för att man skall tycka att man gjort ett bra jobb under dagen. 

En vecka sedan jag kom hem. Det har gått fort faktiskt, fast jag inte trodde det. Ser nu hur dammigt det är och att man skulle vilja en ordentlig storstädning. Men det går ju inte ännu. 

I natt hade jag ont i mitt knä och vaknade flera ggr och bytte läge. Till slut blev det några Alvedon  så jag fick sova.

Knät är ju fortfarande svullet men jag är betydligt rörligare nu än förra veckan så det är ju positivt. 

Nu skall jag göra i ordning lite mat så får jag se hur det smakar idag. Det känns lite tomt i magen.

I dag blev det ett sent inlägg men så får det vara.

 Tänk vad det mesta av maten inte smakar något alls.  Jag äter ju men det smakar inget.  Det beror troligen på den medicin jag tar. Får se hur mycket jag gått ner när det här är över. Måste köpa lite nya kläder i vår. Så längt nu pengarna räcker. Det är dyrt att vara sjukskriven.  

Men det är skönt när det blir vår.

I dag fick det bli en lång sovmorgon. Hade lite ont i natt men sov däremellan ganska bra i alla fall.

Fick tidningen vid 08.00 när hundvakten gick ut med hunden. Hur bra har man det inte ??

Skall börja på sjukgymnatik den 7 mars så det är ju bra. Knät är svullet än och behöver tränas upp.

I dag är det 2 veckor sedan operationen. Det har ju hänt en hel del sedan dess. Den läkare som opererade mig var och hälsade på mig på mitt sjukrum vid flera tillfällen. Först kvällen före där han informerade om att det skulle bli av trots att det hade blivit

ordentligt halt ute samma dag och att det var många brutna ben och annat som väntade.

Sedan kom han tillbaka dagen efter operationen och frågade hur jag mådde. Jag hade fått lite feber, vilket är vanligt efter en sådan operation, sedan hade jag låg HB, vilket gjorde att jag fick ett par påsar blod.

Den dagen fick jag resa mig upp med en gåstol. Men jag blev väldigt yr så det blev inget mer den dagen. 

Läkaren frågade om jag trodde att jag skulle klara mig hemma eller om jag skulle behöva har några extra dagar efter att jag blivit utskriven, på patienthotellet.

Jag sade då att jag ville avvakta. Visste ju inte hur länge jag skulle ligga kvar där då.

Hunden hade jag ju på hundhotell till den 20 feb. så jag ville vara hemma då.

Jag måste verkligen tacka läkaren för det intresse och den proffsighet han visade under hela den här tiden.

Jag har ju aldrig legat på sjukhus och aldrig blivit opererad så jag har inte så stor erfarenhet. Men om alla läkare var eller är som han så känner man sig väldigt trygg.

I dag kommer sotaren, avslutningsvis. Vardagen fortgår som vanligt. Ha det bra.

Sov dåligt inatt, men det får jag ta igen i dag på dagen. Det får bli mycket vila i sängen i dag med en god bok och träning förstås.

Annars har benet fungerat skapligt. Det är fortfarande svullet och svårt att böja men träningen går framåt.

Ang. sjukhuset så har man en del tankar om vad som hände egentligen.  När jag låg på operationsbordet och såg mitt ben i luften med en sköterska  som höll upp det, utan att jag kände det.det var ju inte loss, utan satt fortfarande fast, men det kunde lika gärna ha varit bortplockat för jag kände ingenting.  Det var en konstig känsla.

Sedan när man kom ner till UVA och fick reda påatt man skulle ligga där i 8 timmar. Varför ? när man kände sig så bra.

Jag tror nog att personalen hade mer koll på det än vad jag hade.

I går trodde jag att jag höll på att få sämre hörsel igen. Det hade jag ju också beroende på att jag var förkyld. Jag är inte så ofta förkyld numera men det slår sig på öronen varje gång, det borde jag ju veta, men det är obehagligt. 

Lite nässpray och lite sömn så var hörseln tillbaka igen.

I natt hade jag inget ont alls. Det känns jätteskönt. Jag måste dock försöka vila mer på dagarna för jag är precis slut vid 19.00-tiden och vill bara sova.

Man är inte van att bli opererad och det var ju en stor operation och omställning för kroppen.

Tänk vad man blev störd när man låg på sjukhuset. På morgonen vid 06.00-tiden kom de och gav en medicin. Klockan 08.00 blev det frukost. Sedan lunch 12.00, kaffe 14.15

Mat kl. 17.00 och kaffe eller annat kl.20.00

Däremellan kom de och tittade till en på olika sätt. De mätte temperaturen i örat och det vet väl alla hur det blir när man ligrge och sover och någon  petar på en. Då vill man ju få bort det och man vaknar förstås.

Nu är det mest Maxi som säger till när han vill ut och vill in. Det är inte någon som håller på och petar på en kör iväg med en till röntgen. osv. Det är bara att lata sig och ta det lugnt och läsa samt sticka lite grand. Om några dagar börjar ju skid VM också.

Ännu en natt hemma i min egen säng. Det är fortfarande svårt att ta sig i och ur sägen.

Kan bara ligga på rygg men det blir bättre när såret har läkts mer och man kan vända sig.

Jag hade en del underliga drömmar på sjukhuset. Varje gång  jag vaknade till var jag dock kvar på samma ställe. Morfin är nog inget jag kommer att fortsätta använda trots en del sköna drömmar.

 Maten var annars inget vidare. Smaklöst.

Nu får jag sluta för datorn är hopplös.