Skönt att vara hemma igen trots att man blivit uppassad på sjukhuset. Det har ju varit en upplevelse på olika sätt som det kommer att ta ett tag att sortera upp.

Jag hade tur med eget rum under hela tiden. 

Operationen gick bra och jag hade ont och har fortfarande ont när jag rör mig.

Det var bara att säga till om smärtlindring så fick jag det så det behövde aldrig bli outhärdligt,

Det var bara en gång som det gjorde rejält ont. Det var när det kom in en liten mörkhårig sköterska, jag har varit med förr attityden, med var en ung tjej som skulle vara med när det skulle bäddas om. Då var man tvungen att vända på mig i sängen.

Den mörkhåriga tog sitt tag och den andra lilla tjejen hann inte riktigt med, vilket gjorde att det gjorde väldigt ont.

Den mörhåriga damen höjde rösten och sade, men slappna av då.

Då svarade jag att det är ju inte så lätt när man har så ont. Det var inget snällt svar från mig, utan tvärt om.

 Hon gick då och hämtade en annan personal som gjorde förflyttningen för mig på ett mycket bättre sätt. Det gjorde inte ont alls.

Den där mörkhårige damen var av den äldre stammen, inte gammal, men hade en dålig inställning, om man kan säga så.

Det bästa med detta var ju att jag  vid nästa tillfälle tog mig ur sängen så att de kunde bädda om utan att jag låg kvar där.

Jag kommer att få träna som alla andra förstås efter en operation men från låret och ner mot knät är benet väldigt svullet så jag har svårt att böja på knät . Men när svullnaden lagt sig kommer det naturligtvis gå bättre.

Första natten hemma gick bra. Inte mycket smärta vid vila men det gör ont att ta sig i och ur sängen.