Nu är det 1 månad kvar på min sjuksrivning. Det har varit en omväxlande tid,

Först operationen i sig sedan rehab. efter det. Sedan har jag fått träffa mina syskon  många ggr. under den här tiden. De har ju hjälpt mig på många olika sätt. Jag träffar ju dem vanligtvis lite då och då också men de har funnits där för mig nu när jag har varit hemma.

Det känns i benet om man sitter för länge. Man blir stel men har man gått ett tag så blir det bättre. Jag skall börja ta egan promenader med hunden fr.o.m nästa vecka. Jag måste ju börja någonstans och nu när jag bara har en krycka så skall det nog gå bra.

Tiden har gått ganska fort fast jag inte trodde det. Det är ju lite tråkigt ibland men man kan ju ordna så att man har att göra. Sticka, titta på TV, vila m.m

Jag kanske kommer att sakna den här tiden lite grand i efterhand, vem vet.

Jag har ju inte varit sjuk och nu när våren är på väg är det bara så mycket jag skulle vilja göra. Men så bra är jag inte ännu.