Jag har gått två promenader idag. Nu är det mesta av isen borta så jag kunde gå med skor utan broddar. Jag skall ta den sista sprutan som förhindrar blodpropp, idag. Det är skönt det med, men då måste man hålla igång mer så att man inte blir stillasittande för då ökar risken för blodpropp. Men nu kan jag ju och skall röra mig mer.

Jag glömde tacka min svåger för hans hjälp och besök också igår men han läser ju inte det här så det gjorde nog inte så mycket. Men tacksam är jag.

Jag skriver den här bloggen för att jag ville ha så mycket kunskap om operationen i förväg som möjligt. Det fanns inte så mycket skrivet men några hade gjort det. Jag tänkte då att man kan ju se och jämföra hur olika människor

har upplevt före, under och efter operationen.

Efter detta blir det en solstund på balkongen.      

I går var jag med min syster till Tuna Park och gick omkring ett tag med krykorna. Det går ju fortfarande inte att gå så långt här där jag bor men det blir bättre.

I dag får det bli en lugn dag framför TV:n med stickning m.m

Det är kul och tacksamt för alla som hört av sig till mig.  Sedan är jag ju väldigt tacksam för att mina syskon och min systerdotter Ullis med son har besökt mig, hemma och på sjukhuset.

Mina syskon har ju också hjälpt mig med inhandling, städning, umgänge m.m

Nu känner jag att det bara är på väg åt rätt håll, det har det ju varit hela tiden förresten men nu har jag inte ont och det är värt en hel del. 

Tänk vad bra vi har i Sverige som inte drabbas av sådana händelser som i Japan och på andra ställen på jorden.

Man kan ju inte föreställa sig hur det är att uppleva något sådant här men när man har sett bilderna på TV så  förstår man  lite mer hur fruktansvärt det måste ha varit och är.

Annars har natten varit väldigt bra för mig. Jag har sovit bra men jag måste nog ha på mig stödstrumpor ett tag till för att inte få känning av mitt knä. Fuskade med det igår.

Idag har syrran och jag planerat en tur till Tuna Park för att jag skall få gå lite grand och byta miljö ett tag. Utanför hos mig är det rena isgatan så det går inte att gå ut, i alla fall inte förrän solen har värmt lite grand.  Sedan har jag en glad hund som älskar när grannen kommer så han går gå ut. Hur skall man tacka grannarna för det hjälp jag får och ha fått ? Måste tänka ut något bra.

Idag ser det ut att bli en härlig vårdag med sol redan på morgonen.

Jag var ju på sjukhuset igår och fick det som inte läkts ordentligt tejpat. Det kostade inget, men resan kostade ju 200:-.

Man åker färdtjänst och känner sig  lite speciell. Det kallas ju för sjukresor och man får ringa när man vill ha transport till och från aktuell plats.

Då kommer man dit ca 45 minuter innan besöket, om det nu är läkarbesök eller liknande man skall till. Eftersom man inte vet hur lång tid det tar så får man ringa en gång till och tala om att man vill hem. Då blir det väntetid igen på mellan 45 min- 1 timme. Jättekul.

I går gjorde det ju inget eftersom jag fikade med syrran på MSE . Men man kan ju inte styra sin tillvaro själv. Men detta har ju ett slut, det vet jag ju, så det är bara att acceptera och gå ut i solen och sola och kanske ta en promenad när solen har värmt upp isen på vägen.

Måste upp till sjukhuset eftersom att såret har öppnat sig. Det var ju ca 2 cm när jag tog bort agrafferna men det ville inte läka. Nu är det 6-7 cm och öppet vilket gör att det blir sjukhusbesök.

Annars sov jag bra och det har inte gjort så ont och det är ju positivt.

Det blir ju inget bad på tisdag förstås eftersom såret inte är läkt ännu. Men det får komma senare.

En månad har gått sedan jag låg på operationsbordet. Man låg fast i ett skruvstäd. Ja det är sant man blev fastskruvad så att man inte skulle kunna förflytta sig. Den kunde man ju inte ändå eftersom man var bedövad i halva kroppen men jag förstår att det måste vara lättare att arbeta när man var säker på att kroppsdelen som skulle opereras inte förflyttade sig.

En intressant upplevelse så här i efterhand.

Nu går jag ju ganska bra men jag får naturligtvis inte stödja på det opererade benet mer än 40 kg som innan. Det gäller till in i maj månad.

Jag har hunnit läsa ut en del böcker under den här tiden. Det är en skön avkoppling. Sedan har det ju varit mycket idrott på TV. Men man tröttnar ibland. Man är ju ganska låst, kan inte ta bilen och sticka iväg själv om man skulle vilja,  men tiden går ju. Om en månad kanske jag kan börja jobba en del  igen. 

Vädret  i dag ser inte lovande ut. Det var kallt ute och som jag kallar "snökallt". Det kommer snö, tyvärr.

För oss lediga så är solen välkommen. Hoppas att den blir kvar hela dagen så att man kan sitta ute.

Hade inte lika ont i natt i knät och det känns bra. Kanske att man kan få sova en hel natt snart efter 1 månad.

Har gått på vägen  utanför mitt hus fram och tillbaka några gånger. Bonden hade sandat så det gick bra att gå en bit. Skall nog göra ett par sådana promenader per dag.

Jag tänkte på vilka frågpr som sjukgymnasten ställde igår ang. vatten träningen.

Är du simkunnig ? Är du rädd för att gå i vatten ? Inkontinens ? Hjärt kärlsjukdomar m.m

Det var lite kul frågor. Eftersom jag sagt att jag är polis som måste man vara simkunnig.

Ang. inkontinens kan jag väl förstå frågan men man känner sig väldigt gammal när en sådan fråga kommer upp. "Kommer du att läcka i vattnet" ?

Ok det var standardfrågor och han var lite torr, verkade inte ha någon humor alls, så det var bara att svara på de frågor han ställde.

Hr varit hos sjukgymnasten och skall börja vattenträna nästa tisdag. Det blir 10 veckor. De som har opererats tidigare säger att det är den bästa träningen.

Hade inte lika ont i knät i natt, så det är väl också på väg mot rätt håll. Sjukgymnatsen sade att det är mycket vanligt att det blir så här men att det snart blir bättre.

I morse när jag gick med rollatorn skulle jag hosta samtidigt och då spände jag det opererade benet. Fy sjutton vad det gjorde ont. Där svarade sjukgymnasten också att det kan bli så och att det inte  var något farligt.Man får inte vrida, korsa benet och böja sig för mycket det är då som protesen kan lossa från sitt läge. Man får ju inte gå ut och ramla på den hala isen heller förstås så det är att gå ofta inne.

Fick vänta över en timme på sjukresan hem. Det var inte så roligt på vårdcentralen Tunafors men då är det bättre när jag kommer till badet på MSE där kan man ju gå och dricka kaffe eller äta en bit mat under tiden man väntar på transport hem.